Wohoooo! Snacka om att Bodycombat 54 kommer att kicka aaass!! Den nya releasen tar bodycombat till en helt ny nivå. Det kommer krävas en hel del träning för att lära in kooreografi och teknik den här gången. Men det är verkligen helt sjukt hur en träningsform kan ge så mycket energi och glädje!

 

Nu är jag färdig med mina förberedelser inför morgondagens föreläsning som jag ska hålla för en klass på en gymnasieskola i Alingsås. Nervöst men kul! Så nu ska jag belöna mig en lång natts sömn :)

 

Det här med tankens kraft och dess påverkan på vårt beteende är verkligen ett mysterium. En känd filosof vid namn René Descartes sa en gång "Jag tänker, alltså finns jag", vilket säger en hel del om tankens betydelse. Det är tankarna som styr oss, och beroende av hur vi tänker om oss själva och andra så agerar vi utefter det.

Kanske inte något revolutionerande. Men saken är den att man inte alltid börjar i den änden när det kommer till verkligheten. När man vill skapa eller förändra något, hitta lösningen på ett problem eller bryta ett mönster. För att kunna göra det måste man först och främst bli självmedveten. För om man inte lär känna sig själv och sina tankar, är det svårt att veta vad man behöver förändra. Som ni säkert vet finns det en metod eller en slags terapi som kallas för Mindfulness. Metoden går ut på att indidviden går in i sig själv och uppmärksammar sina tankar, precis som de är, utan att värdera dem. Nästa steg är att acceptera tanken, för att sedan låta den passera. Det kan också hända att man blir uppmärksammad på tankar man inte visste att man hade, eller inte förstod vad de innebar, som man sedan kan reflektera över och förändra vid behov.

På ett liknande sätt kan man använda coaching. Tillsammans med en coach får individen hjälp med att uppmärsamma sina tankar och förstå vad de betyder och vilken roll de spelar för dennes beteende och inställning. Ofta är det svårt att uppmärksamma sina egna tankar utan stöd. När man är ensam är det lätt att haka upp sig och se saker från ett och samma perspektiv, vara självkritisk och hård mot sig själv. Tillsammans med en coach får man uttala sina tankar i ord och höra hur det låter när man säger dem. Bara att höra sig själv säga det kan göra skillnad. Men man får också chansen att ställa sig ytterligare frågande till sin tanke. Istället för att undvika eller beskylla sig själv när tanken kommer upp, "tvingar" coachen individen att stanna kvar och undersöka vad tanken grundar sig i. Det är först här vi kommer till ett stadie när vi kan acceptera eller förändra vår tanke.

Men, det är förstås inte helt enkelt att förändra ett tankesätt, framförallt inte om det är något som funnits med oss länge. Hjärnan är uppbyggd av fasta scheman som är svåra att förändra och det krävs att något blir motbevisat flera gånger  för att man ska överväga att förändra en struktur. Om det handlar om en livsstilsförändring krävs det därför att man är övertygad om att fördelarna av att göra förändringen väger över fördelarna med att stanna kvar i sitt nuvarande beteende. Annars är risken stor att man bara förändrar ett tillfälligt beteende som inte blir särskilt långvarigt. Det är också svårt att känna sig tillfredsställd om inställningen och beteendet inte stämmer överens med varandra.

 

Det jag då vill få fram med det här långa texten är; Om du tror eller vet att du är i behov av eller bara vill göra en förändring, börja med att uppmärksamma dina tankar kring beteendet/situationen. Undersök sedan tanken/tankarna som dyker upp och fråga dig själv hur det kommer sig att du tänker på det sättet du gör. Är det något specifikt som skapat ditt tankesätt och vad är det i sådana fall? När du sedan accepterat din tanke är nästa fråga, vad skulle kunna få dig att förändra den? Och hur ska du göra för att förändra den?

 

Det är aldrig försent att göra en förändring. Den enda som sätter stopp är du.

 

De flesta kanske firade fars-dag igår, men vi på primärvården och sjukhuset firade den idag. Eller rättare sagt FaRs-dag, alltså fysisk aktivitet på recept, som funnits i cirka tio år nu. Under dagen hölls flera olika föreläsningar som berörde vikten av att använda FaR inom sjuk- och hälsovården. Det var även intressanta föreläsningar om psykisk ohälsa och träning vid hjärtproblem med mera. Vi blev bjudna på både lunch och fika och på eftermiddagen diskuterade vi i en workshop om hur vi kan gå tillväga för att utveckla och göra FaR till en självklar medicinering. Av dem som medverkade var det mestadelss sjukgymnaster och sjuksköterskor, jag och Carolina samt en annan tjej var de enda som arbetade som hälsopedagoger. Lite tråkigt att den utvecklingen går så segt framåt, men förhoppningsvis så är det något som kommer förändras i framtiden.

Jag lärde mig en hel del nya saker idag vilket gav en kick. Att utvecklas och inspireras måste vara bland det bästa som finns! Man kan aldrig bli helt fullärd och det gör att det hela tiden känns kul och spännande att söka kunskap och anta nya utmaningar.

Efter en hel dag sittandes var det skönt att gå in på gymmet och köra ett hårt pass. Idag fick det bli en kort uppvärming på crosstrainer, styrkeövningar med fokus på bröst, bröstrygg, axlar och mage, samt en avslutning med korta intervaller på löpbandet.

 

En bra måndag helt enkelt!

Med bara några timmar kvar på den här helgen sitter jag som vanligt i soffan och funderar på kommande vecka. Alldeles nyss gick Johanna hem som har varit här på lite kvällshäng. Medans hon var på gymmet blandade jag ihop en matig sallad med avokado, soltorkade tomater, kidneybönor och fetaost som vi åt tillsammans med libabröd. Libabröd är verkligen en favorit, kan äta det flera gånger i veckan! Det kan se ganska torrt och tråkigt ut men efter några sekunder i mikron blir det mjukt och smakrikt. Dessutom passar det att äta till det mesta och är superbilligt!

Tidigare idag var jag nere på gymmet en sväng, övade in några gamla combatlåtar som jag tänkte ersätta några i det nuvarande passet med på onsdag. Nu när det här releasen varit i över två månader har jag börjat tröttna på den och jag tror medlemmarna känner det samma. Med lite gamla låtar blir passet lite roligare och mer utmanande. Ser fram emot nästa kvartal då det är dags för Bodycombat 54, en release som Dan Cohen hyllade mycket under Super Saturday i Stockholm. Utöver att öva combat passade jag på att gå igenom lite stretch och rörlighetsträning också. Det behövdes nämligen efter gårdagens cxworx-pass. Det var längesen jag kände sådan träningsvärk i magen och mina ljumskar kändes stela som aldrig förr.

Imorgon startar en ny vecka igång och jag ska börja måndagmorgonen med ett besök på vårdcentralen. Efter det ska jag vara på Sahlgrenska med jobbet... Vad vi ska göra där vet jag faktiskt inte än, så det ska bli spännande!

 

Hoppas ni haft en bra helg. Jag har verkligen hunnit vila upp mig och samla ny kraft inför veckan. Det var behövligt vill jag lova! Nu ska jag borsta tänderna och sen bädda ner mig i sängen tillsammans med Lilly som redan ligger och sover så sött :) Godnatt!

Godkväll! Lilly välte precis ner min fönsterlappa så den gick i tusen bitar. Svårt att bli arg på den lilla söta saken så det var bara att plocka upp bitarna och ta fram dammsugaren. Det är ju snart juletider så jag kanske kan ställa dit adventljusstaken redan nu?

Både gårdagen och idag har varit två långa dagar. Skulle kunna lägga mig och somna redan nu, men vill så gärna se Twilight-filmen som precis börjat. Tittade precis på "Obese - Aldrig mera fet" på trean, otroligt fascinerande hur man kan göra en sådan livsstilsförändring! Ett livs levande exempel på att allt går bara man vill. I eftermiddags startade vi igång vår fjärde överviktsgrupp på jobbet. Den delen av jobbet är en av dem jag finner allra mest intressant och rolig att jobba med. Finns det något mer inspirerande än kunna hjälpa människor att må bättre och förbättra sitt välbefinnande?

 

Ser fram emot en relativt oplanerad och lugn helg. Bäst att spara på krafterna för om en vecka drar jag upp till Stockholm för att fira Johanna som blir 25 bast!

Jag trodde att det här med kroppsideal och fokus på kroppen hade börjat avta något. Den ständiga avundsjukan, hetsen och strävan efter att få "den perfekta kroppen". Man får se ut som man vill, men folk har ändå åsikter, åsikter som oftast inte är tysta..

 

 

Jag blir så ledsen över att samhället ser ut såhär. Att unga tjejer framförallt, låter hela sin självkänsla styras av deras kroppsliga utseende. Att allt det andra i livet sätts åt sidan och det enda som är viktigt är hur man ser ut.

Att kroppen är av betydelse är inte konstigt. Den är vårt redskap och har i syfte att hjälpa oss utföra fysiska rörelser och kommunicera med vår omgivning. Idag beskriver vi snarare kroppen med ord som; smal, ful, sexig, bred, mullig, lång. Vi bedömmer och avgör hurvida någon ser bra ut eller inte, vem som är tjock eller smal, hälsosam eller onyttig. Varför inte beskriva kroppen som funktinell och rörlig? Om den är det vill säga. För ett år sedan jobbade jag på ett läger för barn med fysiska handikapp, barn som saknade en arm, ett ben eller några fingrar. Men deras kroppar fungerade fortfarande och det som var mest fascinerande, de utstrålade sådan glädje och energi, dag ut och dag in. Den veckan påverkade mig mycket och är ett av de tillfällen som gjort att jag funderat över vad som är viktigt i livet.

Jag tänker själv ofta på hur jag ser ut och vad jag inte är nöjd med. Och ungefär lika ofta blir jag irriterad på mig själv då det är något jag inte vill lägga energi på. Det är svårt att undvika att vara självkritisk. Jag tror det handlar om att ändra inställning och göra ett perspektivskifte. När tanken kommer, håll kvar vid den men stanna upp från alla kristiska och negativa tankar, kliv ut ur dig själv en stund och försök se situationen från ett nytt perspektiv. Fråga dig saker som "Vad är det egentligen jag vill förändra?", "vad betyder mitt utseende i relation till resten av mitt liv?", "hur mycket tankekraft vill jag att mitt utseende ska få ta upp?".

 

Jag hoppas så innerligt att det här problemet börjar bli mindre och att fler och fler inser att värdet av dig som person inte ligger i ditt utseende, utan i hela dig som person och hur du behandlar din omgivning. Livet går inte ut på att vi ska må dåligt över våra kroppar. Det handlar om att uppleva, utveckla och glädjas!

 

Hej måndag!

Idag gjorde vädret en tvärvändning från ett soligt och kallt vinterväder till ett regnigt och blåsigt höstväder. Det räckte med att vistas ute några minuter imorse för att bli genomblöt och nedkyld, usch. Tog mig iallafall iväg till gymmet ganska tidigt för att kicka igång dagen och få lite energi inför plugget. Körde lite kondition på crosstrainern och tränade styrka med fokus på mage, armar och rygg nere i gruppsalen. Har lagt upp ett eget litet träningsprogram där nere där jag kan varierna styrkeövningar med bräda, skivstång, vikter och gummiband. Har som mål inför vintern/våren att styrketräna mer och inte bara köra gruppträningspass. Vore kul med lite nya resultat!

För tillfället sitter och knåpar ihop en halvdålig hemtenta som ska in på onsdag. Ska svara på fem påståenden om kognitiva processer och argumentera för eller emot. Inte det lättaste men dock så intressant! Önskar bara att jag kunde hitta ett sånt där härligt flow så det brinner i fingerspetsarna, men icke... Klockan fem är det dags för föreläsning i coaching vilket jag alltid ser fram emot lika mycket.

Det enda postiva med vädret är att man inte blir sugen på att gå ut och göra något annat istället för att sitta inne med plugget iallafall. Tyvärr finns det ju annat att hitta på inomhus också. Hur blir man mer självdisciplinerad!?

 

Ha en fortsatt fin dag!

Tänk att man kan älska en träningsform så mycket! Som alltid på onsdagkvällar har jag idag haft mitt combatpass och som vanligt var det både kul och svettigt. Det nuvarande passet blir bara jobbigare och jobbigare ju mer man kör det. Ikväll var det många deltagare på passet och full energi i salen, en härlig känsla!

Jag är så glad över att jag tog klivet och bestämde mig för att utbilda mig till instruktör för cirka ett år sedan. Oj vad jag hade gått misste om mycket annars! Efter ett år som instruktör funderar jag nu på att utbilda mig i någon mer träningsform, förmodligen något med fokus på styrka. Att vara instruktör är väldigt givande på flera sätt, både för den personliga utvecklingen och träningsutvecklingen. Det tar en del tid och kraft att öva in kooreografi och ibland blir det stressigt, men det ger så mycket mer tillbaka när man väl står där framför alla träningsglada medlemmar i salen.

Det kallar jag träning när den är som bäst!