Friday!
Publicerat 2013-03-01 07:09:00 i
Livet
Dagarna springer iväg i ett vansinnigt tempo. Den här veckan är jag dock glad över att de gjort det, för idag är det nämnligen dags att ta tåget hem till Kristinehamn! Ska bara avklara ett combatpass först sen tar jag med mig Lilly och beger mig uppåt. Anledningen till att jag åker hem är främst för att Märsta (f.d kombo) har fyllt år och dessutom ska hon och hennes pojkvän ha lite inflyttningsfest, wiiho!
I veckan har vi fått en praktikant till jobbet, en tjej som läser samma program som jag gjort. Det känns lite konstigt att jag var i hennes situation förra året och idag är det jag som jobbar där. Det är kul! Det är otroligt viktigt att studenter får komma ut och göra praktik för att känna på hur det är att vara ute i arbetslivet. Vårt arbetsområde är lite speciellt och det finns många olika platser man kan arbeta på. Jag tycker definitvt att man borde ha en praktikperiod varje läsår. För att få en klarare bild av vad man kan göra efter studierna, och ännu viktigare - att man får känna efter vad man vill göra. Hälsopromotionsprogrammet är en sådan bred utbildning att man som student har svårt att avgöra vad man har kompetens till och vilket titel man kan bära. De programansvariga borde enligt mig specificera yrkestiteln bättre och förklara tydligare för studenterna va utbildningen ger för kompetens.
Förutom jobb har jag haft en kort utbildning i maskiner på gymmet för att kunna hålla i gymintron. Tanken är att jag ska börja jobba måndagar och då ha gymintron på tre olika anläggningar. Det ska bli jättekul och jag ser fram emot att börja!
Vaknade med tuppen imorse så nu ska jag sätta på kaffe och göra iordning en god frukost :)
Redo för combat!
Älskade familjen för ca 20 år sedan (20 år?! herregud..)
Vacker utsikt från Götaälvbron, min promenadväg in till stan
En saknad trygghet.
Publicerat 2013-02-07 21:46:00 i
Livet
Hur konstigt det än låter så saknar jag julen. Jag har aldrig varit en sådan där hyperfan av julen och allt vad den för med sig, men de senaste åren har det blivit annorlunda. Förr tog jag tiden med familj och andra nära och kära så för givet. De fanns alltid där, högst några kilometer bort, och vi delade mycket av vardagen tillsammans. Idag är det mer än bara några kilometer mellan oss och tiden mellan gångerna vi ses blir bara glesare och glesare.
Jag saknar den lugna miljön och den trygga, varma tillvaron som man bara kan känna med dem som står en allra närmast. Jag saknar att ligga i soffan och bara "vara". Inte behöva ägna en tanke på att prestera eller imponera. Det finns ingen ärligare och klarare kärlek.
Det är oerhört svårt att inte ta saker och ting för givet. Därför är det viktigt att vi gör oss påminda om vad och vilka vi värdesätter i livet. En kväll som denna kan man inte bli annat än varm i hjärtat av att tanken att de två viktigaste personerna i mitt liv kommer till mig om en vecka <3
Världens finaste pappa med sin nya bästis.
En känsla av tacksamhet.
Publicerat 2013-01-30 22:03:44 i
Tankar
Här om dagen när jag var inne i fruktaffären pratade jag litegrann med en av killarna som jobbar där. Han frågade vad jag tyckte om det svenska vädret varpå vi började diskutera väder och länder. Det han sedan sa med lite ironi i rösten men samtidigt ren ärlighet är något jag sparade i mitt minne.
"I Sverige har man det bra även om man bor i en papperskorg"
Vad väljer du?
Publicerat 2013-01-17 20:33:00 i
Livet
Torsdagkväll innebär att arbetsveckan är över och jag kan ta helg. Känns otroligt lyxigt men på sätt och vis jobbar jag ju även imorgon eftersom jag har ett pass på gymmet. Men det är bara kull så det ser jag mer som en hobby. Den här veckan har det varit full fart på jobbet, precis vad jag gillar! Ibland behöver jag nästan nypa mig själv i armen för att inte tro att jag drömmer. Att jag faktiskt lever med mitt drömjobb, eller rättare sagt båda mina drömjobb. Det är svårt att fatta!
De senaste dagarna har jag mött många människor, alla olika och unika på sina sätt. Jag tror att anledningen till att det är så svårt att fatta att jag gör det jag gör, är för att det är så roligt och givande. I mina tidigare arbeten har det mest handlat om att ge. Att prestera, bita ihop och kämpa sig igenom dagarna som inte alltid är så roliga. I det här arbetet är det så annorlunda. För trots att jag ger väldigt mycket och det tar energi att hela tiden vara 100 % fokuserad, så får jag också så sjukt mycket tillbaka. Jag har alltid älskat att arbeta med människor. Mellan människor sker ett ständigt utbyte, och trots att det är min uppgift att hjälpa, så hjälper också dem mig tillbaka. Varje nytt möte ger nya insikter och jag utvecklas själv på flera plan, varje gång. Det är en helt underbar känsla och jag är så otroligt tacksam för att jag får den möjligheten. Och även om jag inte kommer att få vara kvar så länge till, så kommer det vara en stor erfarenhet som jag kommer ta med mig i allt som sker i framtiden.
Jag tror på att se alla möten man gör som en chans att lära och utveckla sig själv som människa, inte bara i jobbsammanhang. Det handlar bara om vilken inställning man har och hur man väljer att se på saker. Positiva som negativa händelser, allt vi är med om ger nya erfarenheter och ny kunskap. Sen är det upp till var och en hur man väljer att hantera och gå vidare från situationerna. Vill man att negativa händelser ska dra ner en, eller vill man att de ska stärka och utveckla en som männsika?
Ja, det var väl ungefär det jag ville säga. Idag är jag glad och tacksam över att vara den jag är, för att jag väljer att vara det. Vad väljer du?
Styrkor.
Publicerat 2012-11-30 08:48:00 i
Livet
Igår under coachinglektionen fick vi i uppgift att belysa varandras starka sidor.
Hur ofta gör man något sådant i det vanliga vardagslivet? Betydligt mer sällan än vad man borde. Jag har uppfattningen om att vi i Sverige generellt är dåliga på att berömma och vara uppriktiga mot varandra. Det ger så himla mycket att bara få höra vad andra tycker att man är bra på. Kanske vet man redan om det mesta men vad är då viktigare än att få det bekräftat att man utstrålar samma känslor som man har inombords? Och kanske kommer det fram något som man själv inte är medveten om.
Det är så viktigt med självmedvetenhet. Både för att kunna ta beslut och genomföra förändringar men även för att kunna bemöta de runtomkring sig på ett bra sätt.
Alla styrkor som sades i gruppen skrevs ner på en lapp för att man skulle kunna ta med sig hem och påminna sig om. Vi fick även skriva ner sidor som vi kanske önskade se ytterligare lite mer hos personen. En uppgift som är barnsligt enkel men ändå så otroligt värdefull. Perfekt att använda som positiv övning eller team-work övning på jobbet, i laget, i kompisgänget eller kanske med familjen.
Jag kommer definivt att spara min lapp med dessa stärkande ord;
- Glad
- Trevlig
- Öppen
- Lugn
- Harmonisk
- Överraskande
- Driven
- Lättsam
- Rolig
- Positiv
- Varm
- Social
- Inbjudnande
- Fokuserad/Målmedveten
Tack fina klasskamrater.
Mindset.
Publicerat 2012-11-29 21:27:00 i
Livet
Alla människor föds med en drivkraft att lära sig. Det syns främst på små barn vilka är fullkomligt öppna för världen och dess utmaningar. När barn möter motgångar, exempelvis ramlar ner på marken, reser de sig direkt upp igen och springer vidare. Men när man blir äldre uppstår en annan medvetenhet om sig själv och världen runt omkring. En rädsla för att misslyckas uppstår och man blir mer reserverad. Dessa personer har ett såkallat "fastlåst" tankesätt, vilket innebär att de hellre väljer en säker väg genom att undvika utmaningar som kan riskera att de misslyckas. Motsatsen är ett "utvecklingsinriktat" tankesätt, i vilket man istället ser misstag och utmaningar som en möjlighet till att lära sig nya saker och utvecklas.
Det som främst skiljer de två tankesätten ifrån varandra är hurvida man tror att intellegens och personlighet är genetiskt och oförändbart och eller något som kan utvecklas och förändras. För en person med ett fastlåst tankesätt definerar ett misslyckande vem man är, medan en utvecklingsinriktad person är noga med att skilja på det man gör och den man är.
När en person med utvecklingsinriktat tankesätt möter en motgång frågar hon sig själv något i stil med: ”Vad behöver jag ändra på nästa gång för att lyckas?”, medan en person med ett fastlåst tankesätt tänker: ”Jag är så misslyckad, jag klarar inte ens det här” och ger upp. Hos en sådan person är strävan efter att bli bäst det väsentliga. Med ett utvecklingsinriktat tankesätt ligger inte fokus på att bli blir bäst, men däremot kan processen i sig leda till ett lyckat resultat.
Man kan även vara en blandning av båda och använda olika tankesätt beroende på vilken situation man är i. Bara genom att bli medveten om excistensen av de två tankesätten kan man reflektera över vilket som passar bäst in på sig själv. Alla har en möjlighet att välja hur man vill tänka och det går alltid att förändra sitt tankesätt. Hur vill du tänka?
Alla borde läsa boken "Mindset" av Carol S. Dweck. Det är definitivt värt det!
Hur Fredde i Solsidan tänker om prestation; "Hela grejen med med att tävla är ju att vara bäst"
