I helgen har jag försökt koppla bort allt vad jobb och plugg heter. Förra veckans stress har gjort att jag börjat fundera över min situation och vad jag egentligen vill.

När det gäller mig själv är jag väldigt dålig på att känna när det håller på att bli för mycket. Ni känner säkert igen er. Man vill göra så mycket och hinna med allt på samma gång. Jag vill plugga för jag älskar att lära mig nya saker och tycker det jag läser är så otroligt intressant. Samtidigt vill jag kunna vara 100 procent fokuserad på mitt jobb och även fast det bara är en deltidstjänst så tar det upp mer tid än så. Om någon vän hade varit i samma situation och bett om råd hade jag frågat om hon fick ut det hon ville av alla aktiviteter hon höll på med. Därför frågade jag mig själv samma sak i helgen och det var inte direkt svårt att fundera ut svaret.. Det är inte meningen att stress och prestationsångest ska överta fokus från det roliga i det man gör. Någonstans måste det ju kännas att man får ut något av det man ägnar tid åt och att det inte bara tar istället för att ge energi. Självklart kan det inte alltid vara en dans på rosor, men om man håller på att dränkas av ångest är det något som inte stämmer. Det jag vill få sagt är att jag bestämt mig för att lägga ner Kognitionsvetenskapskursen och bara fokusera på coaching när det kommer till plugget. Jag är verkligen intresserad av kognition och psykologi, men om jag inte kan gå in med 100 procent känns det inte som att jag kommer lära mig så mycket som jag vill, och kanske inte heller klara alla tentorna. Då är det bättre att vänta med det och kanske hoppa på det någon gång senare. Jag är ju bara 23, för fanken!

Tanken är också att jag ska kunna lägga mer energi på mitt jobb som jag bara älskar mer och mer för varje dag som går! DET är definitivt inte värt att prioriteras bort. På köpet kommer jag ha mer tid över till att göra saker jag mår bra av på fritiden, som att umgås med vänner, min katt och att TRÄNA! Har tränat fyra dagar i rad nu vilket inte hänt på väääldigt länge. Och det känns så otroligt mycket bättre i kroppen redan!

Man måste våga prioritera sig själv ibland. Egentligen borde man göra det i de flesta situationer, men gör man det? Nja...

I en kombination av coachingkursens föreläsningar och litteratur, jobbet och mig egen magkänsla ska jag från och med nu bli bättre på att prioritera mig själv och lyssna på min kropp, inte sätta för höra krav och våga sänka tempot.

 

Kanske är någon av er i samma situation? Ta en funderare över hur ditt liv och din vardag ser ut. Mår du (för det mesta) bra av det du gör och känner att du gör det för din egen skull och inte någon annans?

 

Tack för mig!