Uh. Fick precis syn på hemtentan som ska skrivas klart inom en vecka. Min första tanke som kom upp var; "det här kommer jag aldrig klara av", vilket inte är en allt för ovanlig tanke hos mig när det kommer till svåra/jobbiga/nya/annorlunda situationer. Jag är nästan säker på att jag inte är ensam om det, utan att det är en ganska vanlig tanke även hos andra människor. Varför, varför, varför är vi så kritiska och hårda mot oss sjävla? Inte fan är det konstigt att man ger upp eller misslyckas om den inställning vi går in med är "jag kan inte". Ännu mer komiskt blev det efter att jag uppmärksammat min tanke och konstaterat att det är just det jag ska skriva om, tankar. Så, det är alltså inte bara det faktum att jag ska skriva om ett komplext och abstrakt ämne, det är dessutom ämnet jag ska skriva om som är mitt eget problem. Dubbelt upp med andra ord. Jag gillar flummig vetenskap, men att få ner det någorlunda förståeligt på ett papper är en annan sak. Jag kom i alla fall fram till att skjuta upp skrivandet en dag eller två. Jag måste samla på mig lite tankekraft och ideér först.

 

Jag kommer återkomma till det här ämnet snart igen och förmodligen flera gånger därefter. Det här med hur vi styrs och påverkas av våra tankar är ett stort intresse hos mig. Både för att det är nägot jag själv vet att jag behöver och vill jobba med, men också för att det ligger till grund för att vi gör. En känd filosof sa en gång; "Jag tänker, alltså finns jag". Ett faktum som inte går att motbevisa, eller?